Second opinion inom onkologi

Riktlinjer från SOF & Onkologichefsrådet.

En second opinion (ny medicinsk bedömning) är en rättighet som en patient har vid livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada, att vid ett tillfälle (inom Sverige) få en förnyad bedömning av sin diagnos och behandling.

För att få en second opinion ska man i första hand vända sig till sin ansvarige läkare som då skriver en remiss till en annan specialist. Patientens hemregion betalar kostnaderna för bedömningen, inklusive resor och boende om hen behöver resa till en annan region. Jämlik vård är en grund för tillkomsten av second opinion och det har även en psykologisk viktig roll för många svårt sjuka patienter.

Det finns idag flera problem kring second opinion-förfarandet där det ofta är otydligt vad som efterfrågas och varför. Svaren på second opinion är dessutom ibland svåra att hantera där behandlingsförslag kan ligga utanför vårdprogram och evidensbaserad vård. Vi ser därför ett behov att skapa en nationell samsyn kring hur second opinion-remisser inom onkologin utformas, hanteras och besvaras.

 

Utformningen av en second opinion-remiss

• Vem önskar second opinion?
  Behovet av second opinion kan vara initierat av patientens läkare eller vanligen patienten själv, vilket måste framgå
• Hur vill man att bedömningen skall göras?
  Räcker det med ett skriftligt svar på remissen eller önskas telefonkontakt, videobesök eller läkarbesök för patienten?
• Hur ser tidsramen ut?
  Hur bråttom är det att få svar?
• Tydlig anamnes och problembeskrivning så det framgår vad man önskar få svar på
  (t.ex. är given behandling enligt aktuella guidelines?, önskas mer utredning?, finns studier?, förslag på behandlingar? etc.)
• Är remissen ställd till specifik läkare?
  Bör undvikas om möjlig, men skall framgå om så är fallet
• Vad skall bifogas remissen?
  Normalt sett relevanta journalanteckningar, radiologisvar och lab-/patologisvar
• Speciella fall?
  Ring gärna upp mottagaren av second opinion för att förmedla och klara ut problemställningen om den är svår att förmedla i remissen.

 

Hanteringen av remissen

1. Bedömning på gemensam remissgenomgång
   I de flesta fall där endast skriftligt svar önskas räcker detta. Om specifik läkares åsikter efterfrågas så kan den utforma svaret.
2. Bokning av läkarbesök
   I första hand distanskontakt där videobesök är förstahandsval, om detta ej är möjligt får patienten erbjudande om telefonbesök eller fysiskt läkarbesök.
3. Remissvar
   Bör prioriteras av remissmottagande enhet i form av brevsvar eller fax. I framtiden blir förhoppningsvis elektroniska alternativ smidigare och säkrare. Svaret bör bestå av kopia av journalanteckning och ett kortare följebrev till remitterande läkare. Observera att patienten kan få tillgång till journaltexten via NPÖ innan remitterade läkare fått tillgång till svarsbrevet.

 

Hur skall en second opinion besvaras?

• För remisser som är initierade av läkare besvarar man kortfattat och tydligt på frågorna vilket vanligen görs utan behov av läkarbesök.
• Vid second opinion initierade av patient är det viktigt att förstå att många patienter i huvudsak önskar en bekräftelse att korrekt behandling har givits och vill kunna lita på sin ansvarige läkare och sjukhus. Remissbedömaren bör på ett opartiskt sätt förhålla sig till den givna behandling och ge sin bedömning av behandlingsförloppet.
• När det gäller förslag på utredningar och behandlingar skall dessa följa vårdprogrammet och vid behov vara godkända av NT-rådet eller motsvarande instanser.
• Om patienten kan erbjudas deltagande i studie bör man diskutera med inremitterande läkare antingen direkt eller erbjuda detta som del av remissvaret.
• Ett skäl till second opinion kan vara att det av olika skäl skurit sig med vårdkontakten på hemmaplan och patienten och ansvarig läkare önskar att vården flyttas till sjukhuset som är mottagare av remiss. Detta är snarare att se som fall för specialistremiss snarare än second opinion.